Judendomen förklarad | RELIGIONSKUNSKAP | Gymnasienivå

Judendomen är den första av de tre religionerna som ibland kallas för abrahamitiska och som både kristendom och islam har gemensamma rötter med.

Men trots det är den idag med sina ungefär 15 miljoner utövare den absolut minsta av de tre.

Utövarna är dessutom spridda över en stor del av jordens yta, men trots denna utspriddhet är judarna ett folk, sammanknutna genom sin gemensamma historia, sin tradition och sina rötter.

Judendomen är ju speciell på det viset att det är både en religion och en etnisk grupp, som man kan ju liksom konvertera utifrån religionen men man kan inte konvertera bort ifrån etniciteten.

Så vad utmärker den judiska religionen, vad tror man på och hur har religionen utvecklats genom årtusendena?

Vi börjar med en liten sammanfattning.

Judendomen är en av de abrahamitiska religionerna och är den äldsta av de tre, både kristendom och islam har sina rötter i judendomen.

Gudsbild.

En Gud som det judiska folket har slutit förbund med, judar säger inte Gud, men nämns i skrift så här och uttalas som Jahve eller tidigare Jehova.

Profet.

Inom judendomen väntar man på Messias, Moses har tagit emot Guds bud.

Helig skrift.

Tanach, den hebreiska Bibeln, den innehåller Torah som motsvarar Bibelns fem Moseböcker, berättelsen om Moses återfinns också i Koranen.

Tanach kompletteras av Talmud som kallas den muntliga Torah.

Levnadsregler och ritualer.

I både Tanach och Talmud finns bud och levnadsregler som säger vad man bör och inte bör göra som vissa judar följer.

Det finns även bud kring vad som är kosher, alltså tillåtet att äta, till exempel ska man inte äta fläskkött.

Ett annat viktigt bud är att alla pojkar ska omvändas, det ska ske åtta dagar efter födelsen och ses som ett tecken på det förbund Abraham slöt med Gud.

Högtider.

Sabbaten är viktig för judarna och de största högtiderna är den judiska påsken, Pesach och försoningsdagen, Yom Kippur.

Eskatologin.

Eskatologin, vad händer när allt tar slut?

Judendomen ger inget tydligt svar på vad som händer efter döden, istället ligger fokus på livet.

Dock ses inte döden som slutet, många tror att ett andligt tillstånd där lugn och fred råder tar vid, man väntar också på att Messias ska komma och skapa evig fred på jorden.

Okej, men hur började allt?

Låt oss resa tillbaka till staden Ur för cirka 4000 år sedan.

Här tror människor på en massa olika gudar som lever tillsammans, lokala gudar, fruktbarhetsgudar, familjegudar och ja, Gud vet vad.

Här ser ni en ytterst central gestalt för de abrahamitiska religionerna, Abraham.

Enligt berättelsen bor han i Ur och en dag får han en uppenbarelse med ett erbjudande från en Gud.

Bibeln berättar att Abraham får ett budskap ifrån Gud att han ska bege sig till ett alldeles annorlunda land.

Och där ska hans folk bli ett stort folk.

Abraham tar erbjudandet, han bryter med alla andra gudar och lovar trohet till sin enda Gud.

Sen tar han sin familj och beger sig till det land som Gud pekat ut till honom, Kanaans land.

Dagens Israel och Palestina.

Det är här den judiska historien börjar.

Och man tänker att Gud liksom ingår i Abrahams familj från och med nu.

Men det blir hungersnöd i Kanaans land så man flyttar till Egypten och väl i Egypten börjar man glömma bort det där löftet om att bara ha en enda Gud.

De börjar tillbe guldkalvar och hedniska gudar.

Så Gud ger dem ett straff, de blir slavar till Egyptens farao.

Det här leder till att en av judendomens mest centrala figurer gör entré, Moses.

Han får i uppdrag av Gud att hämta hem folket från Egypten tillbaka till Kanaans land där de skulle ha varit hela tiden.

Det blir en vandring som tar 40 år, det här återtåget kallas för Exodus.

Den här Exodusberättelsen, det är ju en levande tradition inom judendomen.

Eh, det är en berättelse som man berättar varje år i samband med högtiden Pesach.

Där man har en särskild bok som man läser ur.

Under den långa vandringen tillbaka till Kanaans land inträffar mycket viktig händelse i den judiska historien.

Moses vandrar upp på Sinai berg och möter Gud.

Och här tar han emot stentavlorna med Guds bud.

Väl hemma i Kanaans land bestämmer den här personen, Salomo, som har blivit kung i landet att de ska bygga ett tempel.

Där ska det viktigaste av allt förvaras, stentavlorna som man fick av Gud.

Salomos tempel är en mycket viktig byggnad i judendomens historia.

Salomo byggde det här templet i Jerusalem och det innersta rummet var det allra heligaste.

Därför förvarades en kista med stentavlorna som Moses skulle ha fått på Sinai.

Jerusalem.

Här lever judarna i fred, men den freden kommer inte att vara för evigt.

Efter 400 år kom babylonierna till Jerusalem och krossade landet och skövlade staden Jerusalem och brände ner templet, då försvann stentavlorna, man vet inte var de har tagit vägen.

Många judar förs från Kanaans land till Babylonien i fångenskap eller exil.

Men hur ska man göra med religionen när ens tempel är förstört och man lever i landsflykt?

För det första så måste man lära sig att vara jude utan ett tempel.

För templet i Jerusalem hade ju varit centrum för religionen.

Det är nu man börjar redigera och skriva ner många av de muntliga traditionerna i det som blir den heliga skriften Tanach, även kallad för den hebreiska Bibeln.

Och när det babyloniska riket faller kan judarna återvända till Jerusalem och bygga upp templet.

Nu ska det väl ändå uppstå lugn och ro för Guds utvalda folk.

Men nej, historien kommer att upprepa sig för nu invaderar romarna Jerusalem och templet rivs igen.

Nu sprids judarna ännu längre bort, vissa i den orientaliska världen, vissa i Nordafrika och andra i olika delar av Europa, det här kallas för diasporan som är grekiska för förskingring.

Då hamnar man igen i den här situationen att hur ska man kunna vara jude utan att ha ett tempel och dessutom utan att egentligen ha förhoppningar att återuppbygga templet inom överskådlig framtid.

De började då att samla texter där de skrev ner vad olika rabbiner tyckte om saker och ting och hur de hade tolkat saker och ting och så samlar de det här i större textsamlingar som man kallar för Talmud.

Så efter att det andra templet förstörts sammanställs den andra viktiga textsamlingen inom judendomen, Talmud.

Alltså skillnaden mellan Tanach och Talmud är det är två olika böcker, båda två är oerhört viktiga i judendomen.

Tanach det är motsvarar den hebreiska Bibeln, då man pratar om den hebreiska Bibeln och så pratar man om den kristna Bibeln och det är två olika böcker, men den kristna Bibeln delar en del av den hebreiska Bibeln också, det är spännande men det är väldigt svårt att förstå hur ska det här tillämpas i vardagen.

Talmud däremot är det som egentligen har blivit formgivande för dagens judendom, det är ingen lagbok utan Talmud ska lära dig att tänka.

I den värld som judarna sprids efter att templet rivits för andra gången har två nya religioner som har rötterna i deras vuxit sig stora, kristendom och islam.

Medan judendomen framförallt förs vidare via arv växer dessa två aktivt och tar över hela regioner.

Och under medeltiden lever judarna i både kristna och muslimska länder.

Judarna behandlas olika men ofta illa i de områden där de nu bosatt sig, i många länder får de inte äga jord eller arbeta med hantverksyrken, däremot får de låna ut pengar och arbeta med ädelstenar.

Det är under den här tiden som många antisemitiska föreställningar börjar växa fram.

Och på det sättet kan man säga att det där att de har levt i olika länder har gett dem en ständig känsla av att vara hotade.

Att de aldrig kunde känna sig riktigt trygga.

Så den första av de tre abrahamitiska religionerna har hamnat i minoritet bland de andra trosuppfattningarna.

Abrahams släktingar är spridda över nästan hela världen och på många ställen behandlas de illa.

Men nu kommer det att hända saker både i världen och inom judendomen.

Nu kommer upplysningen och dess högstämda idéer om både mänskliga rättigheter och religionsfrihet, just det som judarna länge saknat.

I och med upplysningstiden så får ju också judarna del av samhälleliga rättigheter som de inte har haft tidigare, det innebär till exempel att man får rätt att rösta i allmänna val.

Man får rätt att ha olika yrken.

Att man studerar på universitetet.

Nu börjar också de judiska rörelserna vi ser idag ta form.

Det här är Moses Mendelssohn och han är en av förgrundsgestalterna inom den judiska upplysningen.

Han förespråkar öppenhet och modernisering inom en religion som har varit förhållandevis intakt i flera tusen år.

Och han menar att att judendomen måste moderniseras, men att judendomen är särskilt lämplig för att moderniseras för han menar att judendomen till skillnad från många andra religioner är i grunden förnuftig.

Det här ledde till uppkomsten av reformjudendom, en av de tre stora rörelser som präglar judendomen än idag.

Exempel på modernisering är att hålla gudstjänster på det lokala språket och att uppmana sina medlemmar att integrera sig i lokalsamhället.

Men även att leva upp gudstjänsterna genom att plocka in orglar.

Som en motreaktion på de här moderna idéerna föds en ny rörelse inom judendomen.

Som tycker att reformjudendomen går alldeles för långt och kastar ut barnet med badvattnet och kastar ut mycket av det som har varit kärnan i judendomen, till exempel användningen av det hebreiska språket.

Rörelsen kallas för den ortodoxa.

Ortodox betyder ursprunglig.

De håller hårdast på bud och seder och de mest bokstavstrogna kallas för ultraortodoxa.

Slutligen finns den konservativa rörelsen.

Konservativa judendomen försöker då positionera sig av mitt emellan de här ytterligare positionerna, att man försöker liksom förhandla sig fram till en en väl avvägd mellanposition.

Där man behåller det som man tycker är värdefullt.

Konservativa judar vill bevara de delar som de anser är värdefulla i den judiska identiteten, som att hålla gudstjänster på hebreiska och äta kosher.

Samtidigt är de inte lika strikta i sin tolkning av judisk lag som ortodoxa och här kan även kvinnor bli rabbiner.

1800-talet när de tre inriktningarna växer fram är på många sätt en motsägelsefull tid, för även om det finns gott om tankar som underlättar förändring och driver på för mänskliga rättigheter och möjligheter att utöva religion på sitt eget sätt är det också ett århundrade som präglas av antisemitism och hat mot judar.

En antisemitism som senare kommer att resultera i förintelsen i samband med andra världskriget.

Förintelsen har ju förstås påverkat judendomen på ett genomgripande sätt.

Oavsett om man personligen är berörd eller inte, därför att för alla judar i hela världen så har man fått den här känslan av att oj, det här kunde faktiskt hända och det kan kanske hända igen.

Katastrofen sätter nytt ljus på relationen till Gud, en Gud som länge prövat sitt folk och frågan om tron på Gud och relationen till Gud visar också på en aspekt hos judendomen som skiljer den från andra religioner.

Judar kan ju ibland tycka särskilt när man diskuterar med kristna att kristna är helt besatt av det här med tro.

Vad man tror på.

Och det har ju traditionellt inte varit alls lika viktigt inom judendomen, det viktiga är hur man lever, vilka både etiska regler man lever efter och också vilka judiska praktiker man lever efter.

Jag får väldigt ofta frågan att kan man vara jude utan att tro på Gud?

Ja, och då måste jag svara ja, det funkar utmärkt.

Säga att jag är kristen, mina trodde på Gud, det funkar liksom inte riktigt, men för en jude funkar det.

Det som vi framhäver är det som vi kallar för mitzvot, att man ska leva enligt vissa bud och de omfattar hela livet.

Att bevara traditioner, att minnas sin historia är centralt inom judendomen som inte missionerar och aktivt försöker bli större.

Judendomen är mission kan man säga bara genom att existera, de har fått uppdraget av Gud att vara Guds profetfolk och bara genom att finnas kvar så är de en sorts förkunnelse.

Även om flertalet av dagens judar antingen bor i Israel eller USA fortsätter många leva i minoritet världen över.

Men en geografisk plats har varit central genom hela historien för det utspridda folket.

Jerusalem har ju alltid haft en central ställning inom judendomen.

Så att man vänder sig mot Jerusalem när man ber, man riktar in graven mot Jerusalem när man blir begravd, man ska helst någon gång i livet besöka Jerusalem och i Pesach högtidens firande avslutar man alltid med att säga nästa år i Jerusalem.

Och där står templet och även om den idag är förstörd så finns ju den västra muren kvar.

Och det är den närmaste som vi kan komma templet, det är gjort för oss, alltså judendomen är för oss ett sätt att leva, ett sätt att bemöta vårt liv och vår dag, att hitta mening i livet.

Judendomen sammanfattning: är äldst av de religioner som ibland kallas abrahamitiska, utgår från berättelsen om Abrahams förbund med Gud för cirka 4000 år sedan, är både en religion och etnisk grupp med cirka 15 miljoner utövare i hela världen, huvudinriktningarna är reformjudendom, konservativ judendom och ortodox judendom.