Hinduismen förklarad | RELIGIONSKUNSKAP | Gymnasienivå

Hinduismens rötter sträcker sig långt tillbaka, ända till cirka år 1400 före vår tidräkning.

Det gör den till en av världens allra äldsta religioner som fortfarande existerar.

Idag är den också världens tredje största med 1,1 miljarder utövare, 94% av dem bor i Indien.

Men frågan är om hinduismen ska räknas som bara en religion.

Det finns väldigt, väldigt många olika inriktningar.

Ibland brukar vi säga hinduismer helt enkelt.

För att göra det enklare.

Men vad finns då som förenar alla hinduer och vad skiljer de åt?

Det är svårt att sätta bara ett ord för hinduism för att det är så stort och det är så komplicerat, men det som är väldigt centralt det är att det är väldigt individuellt.

Hur man vill leva som en hindu.

Och hur man vill utöva religionen.

Många hinduer använder inte heller begreppet hinduism, utan säger istället Sanatana Dharma, den eviga ordningen.

För begreppet hinduism är inte alls lika gammalt som religionen, utan skapades först på 1800-talet när brittiska kolonisatörer i Indien försökte sig på att samla landets alla olika religioner och traditioner under samma paraply.

Och då jämförde man då med vårt eget sätt att se på religion och letade efter någon grundare, några texter som är centrala.

Och man tänker att det ska finnas ett ganska enhetligt system.

Något som alla hinduer då tror på och följer.

Men ett sådant system fanns inte och finns inte heller idag.

Det existerar inte någon helig text, några levnadsregler eller budord som gäller för alla hinduer.

I hinduismen så finns det ju mängder av olika myter och berättelser som skiljer sig från varandra.

Det är en större variation mellan olika traditioner.

Än vad det är mellan judendom, islam och kristendom.

Men en sak som alla hinduer faktiskt har gemensamt är en cyklisk tidsuppfattning, alltså vi föds, vi dör och återföds i all oändlighet.

Det liv du lever idag är långt ifrån ditt enda.

Och det är det som kallas för samsara.

Alltså det här kretsloppet.

Det finns en vers som säger för den som är född är döden säker och för den som dör är födelsen lika vis.

När vi dör är det våra gärningar i detta liv som avgör vad vi kommer att återfödas som i nästa liv.

Det är det som kallas karma som betyder handling.

En väldigt viktig aspekt i hinduismen, det är att den inte handlar om tro.

Utan att den är handlingsbaserad.

När man frågar hinduer, då säger de snarare jag firar de festivalerna.

Jag äter den här maten, jag dyrkar den här guden eller gudinnan.

För även om hinduismen är en bred och spretig religion så är existensen av gudar och gudinnor något självklart för hinduer.

Det är ju den vanliga formen av hinduism kan man säga, där man står i relation till gudarna och ser att gudarna kan göra någonting för en själv.

Man dyrkar dem, man sjunger om dem och talar om för dem hur vackra de är, hur stora de är.

Då kan de hjälpa till.

Inom hinduismen så finns det ingen skarp gräns mellan vår värld och den gudomliga, hela verkligheten är gudomlig.

प्रकृति के हर अंश में ईश्वर का वास होता है। यह सनातन धर्म कहता है।

पेड़ हो, पर्वत हो, पानी हो, पशु हो, पक्षी हो, जीव हो, सभी में ईश्वर का वास है।

Allting i naturen, floder har också en personlighet som Ganges.

Vi ser det som en flod, men det är också en gudinna.

Samtidigt som man uppfattar och säger att Ganges är förorenad.

Så är den också ren religiöst sett.

För som helig flod har Ganges också förmågan att rena oss, men det är alltså enbart i en religiös bemärkelse.

Dåliga handlingar, de fläckar självet och de här fläckarna behöver man ta bort.

Och det är inte bara naturen som är helig, utan även ljud och ord har förmågan att förändra verkligheten.

Inom hinduismen är mantran ett viktigt inslag, till exempel det här ljudet.

Det finns en föreställning om Om som fröljudet.

Det är liksom det ljud som allting innehålls i.

Någon slags ursprung kan man säga.

Och när det släpps ut i världen, då skapas alla världar.

Inom hinduismen finns det ett oräkneligt antal gudar och gudinnor.

Vissa är kända över hela världen och dyrkas av miljontals, medan andra bara är kända i en enda by och dyrkas av några få.

De olika gudarna representerar olika aspekter av livet.

Till exempel Lakshmi, hon är rikedomens och lyckans gudinna.

Affärsmän brukar dyrka Lakshmi.

Vi har Ganesh, han står för kunskap bland annat, men också för att han undanröjer hinder.

Väldigt vanligt att skolbarn och så dyrkar Ganesh för att det ska gå bra på provet i skolan.

De är liksom människor fast i kubik, de är arga, de är ledsna, de är svartsjuka, de älskar varandra, bedrar varandra.

Trots att gudar och gudinnor är viktiga för alla hinduer, så finns det såklart inte bara ett sätt att se på dem.

Den vanligaste formen av hinduism kallas Bhakti, som betyder hängivenhet.

Där finns en huvudgud som står över alla andra.

Handlar om hängivenhet till en gud.

En kärleksfull relation, det kan då vara Shiva eller Vishnu eller gudinnan som man hänger sig åt.

Och den populäraste guden att hänge sig åt idag är just Vishnu.

Hans uppgift är att upprätthålla balansen i världen och det gör han genom att sända ner så kallade avatarer till vår värld.

Människan har en tendens att ställa till det, att bli alltför egoistisk och börja förstöra och exploatera och då måste det hela återställas.

Då kommer Vishnu som en avatar.

Vishnu har tio sådana avatarer.

Även de är gudar med olika personligheter, utseenden och egenskaper, de som främst dyrkas idag är Krishna och Rama.

Inom Bhakti handlar det alltså om att skapa en personlig relation till en gud, till exempel Krishna, och det är en relation som bygger på kärlek, inte på fruktan eller underkastelse.

Att se Gud som det stora dömande och straffande väsendet som står över oss, det ser man som som en lägre form av religiositet nästan, för det det är inte lika kul för Krishna då.

När Krishna var liten då brukade han sno smör från sina grannar och det var just en av de delarna som jag fastnade för att Krishna visade att Gud är faktiskt inte kanske helt perfekt heller utan han har också sina flaws.

Att hänge sig till en gud är alltså grunden i Bhakti och det är den vanligaste formen av hinduism idag.

Men inte den enda.

Traditionellt sett har utövandet av hinduismen delats upp i tre vägar, det är en uppdelning som ursprungligen kommer från Bhagavadgita, som är en känd dikt inom hinduismen.

Där pratar man om tre olika sätt att vara religiös på.

De tre vägarna till befrielse.

Det finns olika ideal kan man säga då, alltså hur man lever det här livet.

Vad är det jag strävar efter i det här livet?

De här olika vägarna är alltså olika sätt att utöva religionen på, men de skiljer sig också åt genom hur de ser på världen och det gudomliga.

Inom Bhakti var ju dyrkandet av en gud centralt, men så ser det inte ut inom den andra vägen som vi nu ska gå igenom, insiktens väg.

För det är filosofernas religiositet.

De som skriver texter då till exempel, de som skriver teologi.

För de tycker att det är ganska oviktigt med att tillbe gudar och att hålla på med ritualer, det är liksom inte sant, det är någonting bortom de här offrena, de här gudabilderna och så.

Här är målet istället att nå Moksha, befrielse, där den eviga kedjan av återfödelse bryts.

Det påminner ju alltså en hel del om Nirvana inom buddhismen, vilket inte är så konstigt då de båda religionerna har samma historiska och geografiska rötter.

Grundläggande för att nå den här befrielsen, Moksha, är två begrepp, Atman och Brahman.

Det här är ju filosofernas väg, så det blir lite abstrakt nu.

Atman är självet, men den är inte bunden till din personlighet, till din kropp eller ens till att vara människa.

Atman eller självet är någonting som inte är konkret eller materiellt.

Det är inuti kroppen, men det finns inte konkret.

Och sen har vi det här Brahman.

Och det är allting som är utanför kroppen.

Brahman är ju den yttersta verkligheten.

Alltså egentligen är allt Brahman.

Hela världen, alla universa, totaliteten liksom.

Moksha betyder alltså befrielse.

Och den här befrielsen, den handlar om att befria dig från ditt själv och bli ett med Brahman, alltet.

Atman och Brahman är egentligen detsamma, det är bara det att man är så att säga en del av Brahman som kan befinna sig under illusion.

Men när man befriar sig från den då blir man ett med alltet.

Att insiktens väg är lite komplicerad kanske också förklarar varför den inte är särskilt utbredd.

Den filosofiska insiktsvägen är ju väldigt krävande och kräver också ett visst sinnelag som som kanske inte alla har.

De flesta hinduer strävar inte efter Moksha.

I alla fall inte det här livet.

Jag tänker man det kan det kan vänta till nästa liv kanske då.

Nu har vi alltså pratat om Bhakti, det vill säga hängivenhetens väg och insiktens väg där de strävar mot Moksha.

Den tredje vägen kallas för Karma vägen.

Den är mer jordnära eller vardagsnära än de två tidigare vägarna.

Den handlar helt enkelt om att få ett bättre liv i den här världen.

Så det är handlingens väg, att man utför de korrekta ritualerna och på så sätt då kommer närmare till Gud.

Och man försöker följa den naturliga ordningen, Dharma i i i världen.

För Dharma är ett annat viktigt begrepp inom Karma vägen.

Det beskriver den stora kosmiska ordningen som alla varelser är en del av, både människor och djur.

I den ordningen har vi alla olika funktioner, olika Dharma som vi bör leva efter.

Den hund har en hundens Dharma att vara en hund.

En häst har hästens Dharma att vara vara på en hästens sätt och så.

Och människan har har sitt sätt att vara i den här ordningen.

Så det finns en moralisk dimension i det också.

Att vi liksom kan hitta vårt sanna Dharma och att vi kan vara Dharmiska faktiskt kan man säga då.

Vilka handlingar är det då som räknas för den som följer Karma vägen?

Det innebär ju alla handlingar.

Det är ritualer, det är pilgrimsfärd.

Men det är också väldigt konkreta handlingar som vad man jobbar med.

Och det är här som begreppet kast kommer in i bilden.

Det som vi kallar för kast ingår ju i Dharma, att det finns olika funktioner för olika människor i samhället då.

För att nå en högre position i samhället så måste man generera bra karma.

Då kan man i nästa liv komma högre upp.

Det som idag kallas för kast handlar egentligen om två väldigt gamla indelningar, Varnas och Jatis.

Varnas är allra äldst och delar upp människor i fyra grupper eller klasser som heter just Varnas.

Jatis består av ännu fler undergrupper och är oftast kopplat till ett specifikt yrke.

Vi har liknande indelningar har vi haft i historien i Europa också.

Mellan människor av olika klasser och stånd och sånt.

Det finns en uråldrig bild för att beskriva ett idealsamhälle som ser ut så här.

I den motsvaras varje Varna, alltså klass av en kroppsdel.

Olika organ i människokroppen har olika funktioner för att få hela kroppen att fungera.

Samma kroppsliknelse har förekommit i Europa ända sedan antiken.

Till exempel på den här målningen där arbetarna är fötterna och kungen huvudet.

Längst ner och högst upp.

Men riktigt så ser det inte ut i den indiska traditionen.

Det man kan se då, det det är att prästerna är de som placeras högst upp då.

Man placerar sig över de som är kungar och kejsare och hör till till krigarkasten.

Och det är inte så konstigt för det är ju präster som skriver det här och de skriver till andra präster.

Så man placerar sig själva högst upp.

Idén om kast är tydligt kopplad till tanken om religiös renhet.

Ju högre kast du tillhör, desto viktigare är renheten, därför ska den högsta kasten, Brahminerna, tvätta sig flera gånger per dag.

Men inte dricka alkohol eller äta kött.

Daliterna är den lägsta kasten.

Det är en femte klass utanför eller under Varnas.

För dem gäller minst renhetsregler, därför får de ta hand om de allra mest orena uppgifterna som att handskas med djurhudar eller tömma latriner.

Daliter kallas därför också för de oberörbara.

Det finns väldigt mycket reningsregler och sånt i skrifterna.

Och vad som händer om en Brahman ens tittar på en sån här oberörbar då.

I dagens globaliserade Indien har kastsystemet börjat att luckras upp.

Framförallt bland medelklassen i städerna, men samtidigt är tusenåriga strukturer ofta svåra att förändra.

Klasser existerar ju ändå i vårt samhälle va?

Det vare sig vi vill eller inte.

Det är samma sak med kastbegreppet här.

Vissa tycker att man vill följa kastindelningarna, andra inte.

För kast har alltid varit kontroversiellt och omdiskuterat även inom hinduismen.

Diskriminering på grund av kast har också varit förbjudet i Indien sedan 1950, men än idag är Daliter en mycket utsatt grupp.

Och kastsystemet är inte heller den enda struktur som har påverkat religionen.

Kvinnan är undermannen, behöver lyda mannen.

Hennes religiösa utveckling är i relation till mannen eller i relation till mannens familj.

Där ser vi ju ungefär samma maktstrukturer som vi ser i kristendomen, judendomen, islam, buddhismen.

Som inom alla religioner har det också funnits undantag där hinduismen istället har fungerat som en plattform för nya idéer om jämställdhet och jämlikhet.

Där är vissa Bhakti rörelser exempel på någonting man skulle nästan kunna kalla revolutionär hinduism.

Där är alla kaster välkomna.

Där får kvinnor vara med och definiera religiositet.

Det finns ju de tidiga källorna, det finns ju Bhagavadgita den idén.

Att det spelar ingen roll vilken kast man tillhör eller för den del vilket kön man har.

Alla har samma tillgång till Gud.

Så att det är inte bara elände, utan det finns också röster.

Kvinnan har röst så att säga i hinduismen.

Och jag tycker det är viktigt att komma ihåg.

Varje dag när jag har vaknat går jag till mitt tempel hemma.

Jag gör pranam till Gud, det vill säga jag bugar inför Gud och jag tackar Gud för allting.

Jag tänder ett ljus i mitt tempel varje dag.

Innan jag går och lägger mig säger jag tre olika mantras.

Jag ber om god hälsa, om kunskap och så reciterar jag Krishnas namn.

हिंदू धर्म में सबसे अनिवार्य है सारे विश्व को एक परिवार के रूप में देखना।

प्रकृति, पशु, पक्षी, हर चीज का सम्मान करना।

यही अनिवार्य अंग है।

Så hur hinduismen eller hinduismena praktiseras skiljer sig såklart åt från person till person.

Men de dagliga ritualerna är viktiga för de flesta hinduer, oavsett var i världen de befinner sig.

Och så även i Sverige där hinduismen är en relativt liten religion med runt 25 000 utövare.

Varje dag när jag har vaknat går jag till mitt tempel hemma.

Jag gör pranam till Gud, det vill säga jag bugar inför Gud och jag tackar Gud för allting.

Jag tänder ett ljus i mitt tempel varje dag.

Innan jag går och lägger mig säger jag tre olika mantras.

Jag ber om god hälsa, om kunskap och så reciterar jag Krishnas namn.

हिंदू धर्म में सबसे अनिवार्य है सारे विश्व को एक परिवार के रूप में देखना।

प्रकृति, पशु, पक्षी, हर चीज का सम्मान करना।

यही अनिवार्य अंग है।