Buddhismen förklarad | RELIGIONSKUNSKAP | Gymnasienivå

Buddhismen är världens fjärde största religion med en halv miljard utövare.

99 % av dem lever i Asiens Stillahavsregionen.

I västvärlden förknippas buddhismen ofta med självutveckling, meditation och filosofi och den beskrivs ibland som en religion utan gudar och magi, men stämmer det?

Meditation inom buddhismen är extremt ovanligt, de flesta buddhister mediterar inte.

Jag skulle snarare säga att buddhismen som filosofi existerar egentligen inte, det är en konstruktion.

Det här andra, det är det som är buddhism. Vad är då det här andra och hur utövas buddhismen idag?

Om den historiska personen som sägs ha grundat buddhismen vet vi väldigt lite, inte ens om han har funnits på riktigt.

Men enligt legenden så ska en prins vid namn Siddharta Gautama har fötts i nordöstra Indien flera hundra år före vår tideräkning.

Och att han inte var en vanlig prins, det stod klart riktigt tidigt.

Direkt han föddes så var det gudar då som tog emot honom och sen så gick han sju steg och utropade då att han var överlägsen alla andra i hela världen, det man ska tänka på när det gäller Buddhalegenden det är ju att det är inte en historisk beskrivning av faktiska händelser eller så.

Som prins lever han ett bekvämt och skyddat tempelliv, men en dag lämnar han sin trygga bubbla och får se de hemskheter som väntar oss alla, sjukdom, ålderdom och död.

Det här blir en ögonöppnare för Siddharta som inser att han har levt i en illusion, han ger sig därför ut och letar efter svar på hans nyväckta existentiella frågor.

Idéer om att den här världen bestod av det här onda kretsloppet som inte leder någonting, när man återföddes så bara ledde till nya återfödelsen och man vill nå någonting bortom detta då, befrielsen.

Det här onda kretsloppet kallas för Samsara.

Hur vi återföds inom det styrs av våra handlingar, alltså vår karma, målet är att bli befriad och slippa dessa ständiga återfödelse att nå Nirvana.

Siddharta testar flera metoder för att nå Nirvana, till exempel den för tiden populära metoden att leva som en självspäkande asket, det gör honom utmärglad och tunnhårig, men inte lyckligare.

Han drar därför slutsatsen att vi inte blir lyckligare av ett liv i lyx och överflöd, men inte heller av att leva i fattigdom och svält, istället ska vi följa den gyllene medelvägen.

Detta blev genombrottet för Siddharta.

Han sätter sig att meditera under det fikusträd som sedan fick namnet Bodhiträdet, där får han de insikter som gör honom till en Buddha, vilket betyder en uppvaknad.

Andra människor befinner sig i en slags slumrande, sovande tillstånd, men det här är då en person som har kommit insikt om tillvarons natur och därför har han vaknat upp då, en uppvaknad person.

Efter sitt uppvaknande blir han uppmanad av guden Brahma att sprida sitt budskap, för nu är inte Buddha längre en vanlig människa.

Det finns gudar och gudinnor i de här myterna.

Buddha kunde flyga, kunde skåda in i framtiden, han kunde gå på vattnet och samtidigt så kunde han skapa kopior av sig själv som kunde predika i hans frånvaro.

Men Buddha Gautama som Siddharta nu kallas är varken den första eller den sista Buddhan, utan en av många.

Men det han gör är att dela med sig av sina insikter om hur Nirvana är möjligt att uppnå, dessa insikter är de fyra ädla sanningarna, den första är att livet består av lidande, vi möter alla sjukdom och död och ingenting varar någonsin för evigt, precis allt är föränderligt och flyktigt.

Det finns ingen själ utan allting är bara ett gungfly som förändras hela tiden.

Den andra sanningen är att detta lidande beror på livstörsten, våra begär, vi fortsätter att drömma om lycka, kärlek och evigt liv och dessa begär binder oss till Samsara, det här onda kretsloppet alltså.

Det här fasthållandet vid de här tingen i den här världen, fasthållandet vid idén om att jag har ett själv är orsaken till till att jag är kvar i den här världen och att jag då lider därför då.

Men den tredje sanningen säger att den här livstörsten kan släckas, det är först då vi kan komma till insikt och se världen som den är och som tur är har Buddha en lösning, den fjärde ädla sanningen, enligt den kan vi nå Nirvana om vi följer den åttafaldiga vägen, men Buddha kräver inte att man ska göra det om man inte vill.

Det är upp till mig om jag följer det här utan det är snarare en fråga om att jag kommer att få sämre karma och få sämre återfödelsen om jag inte gör det.

Är det då de fyra ädla sanningarna och strävan mot Nirvana det som de flesta buddhister har som mål med livet, är det här kärnan av buddhismen?

En ganska vanlig uppfattning i väst när det gäller just om vad buddhism egentligen handlar om så så brukar många som tänker på de fyra ädla sanningarna och meditation och liknande.

Men för de allra flesta så handlar det om hur lever jag ett gott liv och då kanske inte de fyra ädla sanningarna är det som är det viktiga att tänka på.

Så vad är då viktigt? Ja, det är olika för olika buddhister.

Men för att förenkla det något kan vi tänka oss världens alla 500 miljoner utövare som en pyramid i tre nivåer, i varje nivå ligger fokuset på olika delar av religionen och på olika sätt att utöva den, ju högre upp i pyramiden desto färre utövare, men desto mer religiös makt.

Längst upp i toppen, den minsta delen, där har vi munkar, i viss mån nunnor, men munkarna är ovanför, de är de intellektuella, religiösa eller rituella specialister så de utför ritualer.

Munkar och nunnor får inte arbeta själva, de är därför beroende av gåvor från lekfolk som övriga buddhister kallas, i utbyte mot sina gåvor får lekfolken bättre karma, en ömsesidig relation som är väldigt viktig för buddhistiska samhällen.

Och det tar oss in på den andra nivån av den här pyramiden.

Den här formen av buddhism har vissa forskare då kallat för karmabuddhism då.

Att den bygger på att man ska förbättra sin karma för att få bättre återfödelse.

Eh, gärna i den mänskliga världen eller också den gudomliga världen som snygg, vacker, rik, ja, vad det än kan vara som är bättre än det nuvarande.

Och att förbättra sin karma är såklart också viktigt för munkar och nunnor, vad som ger dig bättre karma inom buddhismen handlar inte alltid enbart om själva handlingen, utan även om din avsikt, samma typ av handling kan alltså ge olika resultat, till exempel att sticka någon i magen med en kniv.

Om jag är en läkare och du dör på operationsbordet så genererar jag inte någon dålig karma därför att intentionen har varit att rädda ditt liv, men om jag kommer i en mörk bakgränd och sticker kniven i magen för att jag vill ha din plånbok, då är intentionen att jag ska skada dig och då genererar det negativ karma.

I den tredje nivån av pyramiden, alltså basen där de allra flesta befinner sig, ligger fokuset på gudomligheter.

De flesta buddhister, de går till ett tempel, de offrar till gudar och gudinnor.

Där man då tillber olika heliga personer, olika buddhor för att få det bra i det här livet.

För majoriteten av buddhister är gudomligheter och magi viktigt och självklart och det är även andar, spöken, förfäder och buddhor och så kallade Bodhisattvor.

Om man tittar på det här med Bodhisattvor, vi skulle kunna betrakta dem som gudar eller gudinnor helt enkelt, de kan förändra ens karma, men de kan också hjälpa till med sjukdomar till exempel eller med pengar och sådana saker.

Men det finns även varelser som vill dig illa och till exempel kan göra dig sjuk.

I buddhistiska traditioner så finns det en mängd avvärjande ritualer för att kunna skydda sig mot just onda influenser.

Många tänker sig att de kan få beskydd genom att de vänder sig till Buddhas atty med offergåvor, form av blommor och kan offra ris och vatten och dylikt till attyerna.

Även om buddhismen kan praktiseras på många olika sätt så finns det vissa gemensamma förhållningsregler och etiska rättesnören som de flesta buddhister delar, det finns också en sorts gemensam trossats.

Att ta tillflykt till de tre juvelerna, den första juvelen är Buddha, den andra är Dharma, alltså läran och den tredje är Sangha, alltså gemenskapen.

Men jag brukar säga det på tibetanska, Sanje, chö, dang, tsog, kyi, chog, nam, la, chang, chub, bar, du, dag, ni, kyab, su, chi, det är inte som att man tänker att man ber till liksom Buddha att hjälp mig och gör så jag blir upplyst.

Den som vill bli buddhist brukar dessutom avge ett löfte om att följa fem delar av den åttafaldiga vägen, de delar som handlar om etik.

Det är ett sätt att hålla tillbaka, att se till att man inte gör den här grövsta karmiska överträdelserna, alltså att man avhåller sig från att döda, det är ju det grövsta man kan göra till exempel.

Förutom att inte döda ska du inte heller ljuga, stjäla, berusa ditt sinne eller ägna dig åt olämplig sexualitet, det brukar sammanfattas med att du inte ska skada något annat levande väsen, men det handlar inte om strikta regler.

Jag kallar det hellre för åtaganden, det är så viktigt att förstå att det här är inte några vanliga regler att följa runt det här hamnar i fängelse.

Utan det bygger ju på en egen förståelse och det bygger på att man själv vill.

Förutom att det finns olika sätt att utöva religionen på, alltså pyramiden, så finns det även tre olika huvudinriktningar inom buddhismen, de skiljer sig dels från varandra i synen på centrala begrepp som Nirvana och Buddha, men även i hur religionen utövas.

Det är skillnad i ritualer och skillnad i det praktiska religiösa livet och det är ju för att man befinner sig i olika kulturella kontexter.

De tre inriktningarna Theravada, Mahayana och Vajrayana är olika stora i olika delar av Asien, Theravada kallas också för Sydbuddhism och är stor i Thailand och Sri Lanka, den beskrivs ibland som den strängaste inriktningen med flest gemensamma regler.

Den bygger på ritualer och på en symbiotisk relation mellan lekfolket och Sanghan som handlar om att man ska förvärva god karma för att få bättre återfödelse.

För att nå Nirvana är ett väldigt långsiktigt mål, det är inget som kommer att hända inom detta liv eller ens de närmaste liven efter detta.

I Theravada traditionen så är det ett fåtal individer som tar en aspiration att bli en Buddha och då är man en Bodhisattva som strävar efter Buddaskap, den här strävan är bara möjlig för munkar och nunnor.

Det här är en tydlig skillnad mot Mahayana som är den stora inriktningen inom Östbuddhismen i länder som Kina, Japan och Vietnam.

När det gäller Mahayana så så kom själva Bodhisattva idealet då att själv bli en Buddha att bli demokratiserat, det var en väg som var öppen för alla så att säga.

Man vill fortsätta återfödas tills dess att man har hjälpt alla levande varelser att bli befriade från lidande.

Synen på Buddha skiljer sig också åt, inom Theravada tänker de sig att det bara finns en Buddha åt gången, men inom Mahayana tänker de sig att det finns ett oräkneligt antal Buddhor.

Och de befinner sig i dolda Buddhavärldar, de kan gripa in i människors liv och hjälpa dem, fungerar som en slags gudagestalter då, frälsargudar egentligen.

Det här var alltså Theravada och Mahayana, över till den tredje inriktningen Vajrayana.

Eller tantrisk buddhism, den är vanlig inom Nordbuddhismen, framförallt i Nepal, Mongoliet och Tibet.

I grunden är Vajrayana en variant av Mahayana som skiljer sig främst genom att.

Den fokuserar då på möjligheten av att uppnå Buddaskap här och nu i ett liv så att säga, så det är en slags genväg till Buddaskapet.

Att vem som helst kan uppnå Buddaskap i i detta liv då.

Den här snabba vägen till Buddaskap bygger på att identifiera sig själv med en tidigare Buddha.

Detta görs med hjälp av tantriska ritualer och meditationer som att upprepa mantran, att använda sig av rituella diagram som heter mandalas.

Och speciella fingertecken som kallas mudror.

Så att om du har de rätta ritualerna, rätta mantran, rätta kunskapen, då kan du också manipulera den här världen, det är mer effektiva ritualer, men också farligare då, det är magi det handlar om, att det är en magisk disciplin kan man säga på det sättet.

Därför är det viktigt att en guru vägleder dig genom dessa kraftfulla ritualer så att du inte går fel, det finns också en tanke om att gurun kan överföra sin kunskap och sin religiösa utveckling direkt till sin lärling.

En extra kraft kan man säga, tänk dig att du får liksom ström direkt från källan istället för att sträva och generera den här strömmen själv.

Så är det någon som har kommit längre och som för över detta till dig, du har ju Dalai Lama som betraktas som en Bodhisattva.

Han är en inkarnation utav medkänslans Bodhisattva.

Dagens Dalai Lama, Tenzin Gyatso, lever i exil utanför Tibet som är ockuperat av Kina.

Kineserna har tyckt att buddhismen har inverkat negativt på befolkningens utveckling så att Dalai Lama har ju blivit både en religiös och politisk figur.

När en Dalai Lama dör letar de upp den pojke som tros vara nästa inkarnation av Bodhisattvan, om han kommer att återfödas alltså, för frågan om vem som blir nästa Dalai Lama är numera världspolitik.

Dalai Lama har signalerat att det inte är säkert att han kommer återfödas igen till Dalai Lama ämbetet just för att han inte vill att det ska bli en politisk strid om vem är det som tillsätter då nästa Dalai Lama.

Och just Dalai Lamas fredliga kamp mot en stor ockupationsmakt är också ett exempel på något som många i väst förknippar med buddhismen, vänlighet och icke-våld.

Att alla buddhister är snälla, att det är en snäll religion, skulle jag välja någon religion så skulle jag välja buddhism därför att de har inte startat några krig.

Det finns ett antal religiösa konflikter som har att göra med buddhismen eller där man tar buddhismen som orsak till konflikten.

Ett av de mest uppmärksammade exemplen är från Myanmar, tidigare Burma, där har nationalistiska munkar försvarat den etniska rensningen av Rohingya, en muslimsk minoritet.

Även inbördeskriget i Sri Lanka hade religiösa förtecken där en majoritet av buddhister slogs mot tamilska hinduer.

Själva kontentan av detta är ju att buddhistiska traditioner när de har blivit en del av en en statlig ideologi så har de också tenderat att att legitimera våldshandlingar och och dylikt då.

Majoriteten av buddhister i världen är lika fredliga eller ofredliga som alla andra människor.

En annan vanlig missuppfattning som vi redan har varit inne på är att buddhismen skulle vara ateistisk, alltså en religion utan gudar, vilket inte stämmer.

1 % av världens alla buddhister förnekar existensen av gudar och gudinnor.

Så varifrån kommer denna tanke, jo, den kan spåras till västerländska forskare som de här som i mitten av 1800-talet sammanfattade vad de ansåg var kärnan i buddhismen.

I deras tolkningar hade inte Buddha längre några övernaturliga krafter utan var en vanlig människa.

Som en slags religiös reformator som man kan jämföra med Martin Luther då inom protestantisk kristendom.

De här forskarna rensade även ut magin och den kosmiska världen med andar, spöken och demoner, men också annat som inte stämde överens med vad de ansåg var den äkta buddhismen.

Och då handlar det om att ritualer är någonting som inte är önskvärt, någonting som ska rensas bort från den här ursprungliga, autentiska buddhismen och det här ledde till att buddhismen kom att ses som en slags filosofi snarare än religion så att säga.

I Sverige är buddhismen en relativt liten religion med runt 40 000 utövare, många i Sverige kommer ändå i kontakt med buddhistiska traditioner fast på omvägar, till exempel antistressmetoden mindfulness som från början var en del av den åttafaldiga vägen.

Det är lite ironiskt det där, det är nästan så att mindfulness har tagit sitt motsatsuttryck idag, själva målet och syftet med att utöva mindfulness idag är ju att man vill må bättre, det handlar ju nästan om att stärka sitt jag så att säga, medans man då i traditionell buddhistisk mindfulness strävar efter att befria sig ifrån sitt jag.

För alla religioner förändras och utvecklas ständigt utifrån den miljö de befinner sig i, i Sverige finns det idag utövare av såväl syd som öst och nordbuddhism, men kanske också en ny sorts västbuddhism.

Om man tittar på västerländsk buddhism så trycker man mer på meditationen än amuletter och magi och ritualer, man skulle kunna säga att det är en ny form av buddhism som är på framväxt helt enkelt.