Kristendomen förklarad | RELIGIONSKUNSKAP | Gymnasienivå

Kristendomen är idag världens största religion med över två miljarder utövare.

Och det är kanske inte så konstigt, för det är en religion som i princip under hela sin historia aktivt försökt bli större.

Och värva så många utövare som möjligt.

Så vad är det kristna tror på, vad utmärker religionen och hur har kristendomen utvecklats genom historien?

Vi börjar med en sammanfattning.

Kristendomen är en av de tre abrahamitiska religionerna, sprungen ur judendomen och utgår från Jesus liv.

Gudsbild.

En Gud men i treenighet, det är Fadern, Sonen och den heliga Anden.

Gud har skapat allt.

Profet.

Jesus, som är både människa och Gud.

Helig skrift.

Bibeln, som innehåller Gamla testamentet med bland annat de fem Moseböckerna, som också finns i den judiska Tora.

Och Nya testamentet, som handlar om Jesus liv och tiden efter, de centrala delarna där är de fyra evangelierna.

Levnadsregler och ritualer.

Inom kristendomen finns det heliga ritualer, sakrament, som skiljer sig åt mellan olika inriktningar, men dopet och nattvarden finns inom alla förgreningar av den kristna kyrkan.

Högtider.

De största kristna högtiderna är jul, som firas till minne av Jesu födelse, och påsk, som firas till minne av hans död och uppståndelse.

Eskatologin, vad händer när allt tar slut?

Inom kristendomen tror man på ett liv efter döden och de som tror på Jesus får en plats i himmelriket.

Man väntar också på den yttersta dagen.

Då Jesus ska återvända för att döma människorna, såväl de levande som de döda.

Kristendomen är en religion som uppstår i en judisk miljö och från början var den bara en variant av judendomen, alla de första kristna var judar och Jesus var själv jude.

Men hur gick kristendomen från 12 lärjungar och en korsfäst Messias till att bli världens största religion?

Ja, mycket tack vare den här mannen, Paulus.

Paulus kommer att skriva ungefär en fjärdedel av Bibelns Nya testamentet, ses som en av de viktigaste apostlarna och vara en väsentlig anledning till att någon överhuvudtaget har hört talas om Jesus och hans budskap.

Men från början var han inget stort fan av Jesus, tvärtom.

Paulus tillhör nämligen en grupp judar som tar de skrivna texterna bokstavligen.

Och enligt Tanach så ska det efter Messias död bli ett paradis på jorden, nu när Jesus är uppspikad på sitt kors kan de inte se skymten av det.

Han hörde allt vad Jesus hade sagt och gjort.

Han hörde också att apostlarna eller lärjungarna hade mött honom levande efter korsfästelsen.

Och han såg det hela som helt orimligt, det var totalt mot alla texter.

Och därför började han förfölja de kristna.

Så i början av 30-talet är Paulus på väg till Damaskus för att gripa de förvirrade och otrogna kristna, men då händer någonting som inte bara förändrar Paulus, utan faktiskt i förlängningen hela vår historia.

På vägen fick han en religiös extatisk upplevelse, ungefär av den typ som många fortfarande kan berätta om att de upplever.

Han såg ett ljussken och i det ljusskenet urskiljde han den personen som han hade i huvudet redan, nämligen Jesus.

Så Paulus som har lagt så mycket energi på att Jesus inte är Messias, upplever sig nu plötsligt stå öga mot öga med honom och Jesus frågar rent ut, varför förföljer du mig?

Och sen blir Paulus blind, helt blind i tre dagar.

Och efter tre dagar så kommer en annan kristen dit och lägger händerna på honom och han får tillbaka synen och han beslutar sig för att byta sida.

Och döpa sig.

Så Paulus gör nu en helomvändning och viger hela sitt liv till att resa runt och predika om Jesus.

Men om man nu vill locka så många som möjligt till det här nya sättet att tro, vilka skulle man då rikta sig till?

Den stora möjligheten om man verkligen ville växa under antiken var att rikta in sig mot hedningarna som framförallt trodde på de grekiska gudarna.

Många var inte supernöjda och hade redan börjat snegla på andra sätt att tro.

Man tyckte att judendomen var en lockande religion.

Eftersom den hade en Gud som var helt.

Eller övermänsklig.

På den tiden var nämligen de vanliga grekiska gudarna.

Ungefär som vanliga människor med både fel och brister.

Så judendomen var lockande.

Men den var krånglig.

Den hade massor med bestämmelser.

Och det var många som drogs sig för det.

Så om man bara lättar lite på reglerna som finns inom judendomen, har man här en chans att expandera.

Och vid det policymötet för kristendomen som hölls lite mindre än 20 år efter Jesus död, händer precis det.

Den linje som Paulus driver vinner och man bestämmer att kristendomen ska vara öppen för alla och att det inte ska finnas några krav om att följa den judiska lagen.

Paulus berättar att Jesus har befriat människorna från kravet att följa några andra bud.

Än kärlekens bud.

När man beslutar då att man inte måste följa den judiska lagen om man var kristen, så är det också en tydlig markering på att kristendom är någonting annat än judendom.

Det handlade inte om en slags sluten grupp bara för de få utvalda, utan man riktade sig redan tidigt utåt.

Ja, med denna inkluderande policy kan kristendomens evangelium verkligen nå ut till massorna.

Paulus sätter blicken på det enorma Romarriket.

Här finns en möjlighet att ha en bas för spridningen av den nya religionen.

I det romerska riket, det var ju gigantiskt.

Och var du liksom medborgare i riket så hade du ju rätt att resa egentligen var du ville.

Och det är också ganska lätt för att man byggde ju vägar så det fanns ju vägsystem.

Och båtar så att man kunde ta sig runt.

Och så utvecklas också postsystemet så att man kunde skicka brev.

Och just brev skulle bli en viktig del av hur det kristna budskapet sprids, men också bevaras.

Tidigare nämnde vi att Paulus skrev ungefär en fjärdedel av det som skulle bli Bibelns Nya testamentet.

Och den delen är framförallt kopior av de brev han nu skickar, breven innehåller tolkningar av det kristna budskapet.

Men också förmaningar till icke-kristna som håller på att starta församlingar i Romarriket.

Men trots Romarrikets förträffliga postsystem uppstår det i början av 60-talet en del problem för kristendomen och dess mission.

Nu har de nämligen blivit så många att de börjar ses som ett hot av de som styr.

Så från att länge har tolererats av makten i Rom, börjar nu de kristna förföljas och det får även Paulus känna på.

Han sätts i husarrest och efter att ha varit där i två år.

Så döms han till döden och blir avrättad.

Troligtvis med svärd.

Det var slutet för kristendomens superspridare Paulus, men absolut inte för religionen.

Inte ens i Romarriket.

För även de styrande i Rom kommer så småningom se att den nya religionen kan ha sina fördelar.

Vid den här tiden så hade kejsar Konstantin börjat få upp ögonen för kristendomen.

Och såg i kristendomen en potential, en lära som kunde hjälpa honom att ena ett Romarrike som allt mer höll på att försvagas och falla isär.

År 313 beslutar han sig för att upphäva förföljelserna och snart kommer kristendomen bli statsreligion i hela Romarriket.

Men med alla dessa nya kristna började uppstå en massa frågor.

Hur ska man göra med det här?

Varför är det så här?

Och Jesus, är han en Gud eller människa?

Här behövs ett stormöte.

Så på kejsar Konstantins uppmaning samlas 250 biskopar i staden Nicea för det första konciliet, alltså kyrkomötet.

Här ska frågetecken böjas till utropstecken.

Den mest pressande frågan på mötet är hur man ska tolka Jesus natur så här 300 år efter hans död.

Så vad man fastslog i Nicea det är att Jesus var sann Gud och sann människa.

Både Gud fullt ut och människa fullt ut.

Man formulerar en trosbekännelse som sen kommer att utgöra grunden för i princip all form av kristendom.

Den Niceanska trosbekännelsen.

Och den börjar så här.

Jag tror på en enda Gud, allsmäktig fader, skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt är.

Och på en enda Herre, Jesus Kristus.

Guds enfödde Son.

Och när man talar om den gudomliga verkligheten så tänker man sig olika funktioner.

Till exempel Gud Fadern brukar vi säga är den som skapar universum.

Gud Sonen brukar man säga representerar den gudomliga godheten.

Och Gud som den heliga Anden brukar vi säga är den som vägleder eller vägvisar människor genom livet.

Så efter att Jesus har skaffat sig lärjungar och dött har religionen som började som en version av judendomen brutit sig loss och är nu statsreligion i hela Romarriket.

Efter kyrkomötet i Nicea har man också förtydligat hur religionen fungerar och slagit fast hur kyrkan ska vara organiserad.

Så då är väl allt frid och fröjd och alla är på samma bibelblad.

Nej, inte direkt.

Frågan om kristendomens organisation skulle visa sig mer svårlöst än den om Jesus egentliga natur.

Nu kommer kristendomens första stora splittring.

Och den sker till följd av en annan separation.

Det väldiga Romarriket har nämligen blivit för stort och oöverskådligt för att hålla ordning på.

Nu delas det upp i öst och västrom.

Då har man en biskop i öst under kejsaren.

Och sen finns ju då i väst kvar biskopen i Rom.

Det som då senare utvecklas till påvedömet.

Så att i delat Romarrike finns nu också två typer av kristendom.

Biskopen i väst blir påven.

Och biskopen i öst blir patriarken.

De här två kommer att glida längre och längre ifrån varandra.

Påven börjar betrakta sig som den främsta bland alla kristna biskopar.

Han hävdar att påveämbetet skapades av Jesus.

Och att påven är lärjungen Petrus efterträdare.

Det här uppskattas såklart inte i öst.

De hamnar ju också i konkurrens med varandra fast egentligen är samma kyrka.

Så att det är slitningen mellan väst och öst ända fram till 1054, då slutgiltigt kyrkorna fördömer varandra.

Och då är splittringen ett faktum mellan östkyrkan och västkyrkan.

Påven och patriarken bannlyser nu varandra.

Och splittringen i två grenar mellan de ortodoxa i öst.

Och de katolska i väst är ett faktum.

Men samtidigt som påven och patriarken käbblar sprider sig kristendomen snabbt över Europa.

Sverige hamnar under påvens beskydd när Olof Skötkonung döper sig år 1008.

Att rikta sig till den som styr landet har nämligen blivit ett effektivt sätt att få många fler följare.

Man börjar sprida kristendom på ett nytt sätt där man vänder sig framförallt till kungarna.

Och att kristendomen sprids uppifrån och ner istället, när kungen döper sig.

Så menar man att då har även det här folket bytt religion.

Den romersk-katolska kyrkan blir en enande kraft i Europa och får ett enormt politiskt och ekonomiskt inflytande.

Den har också stor makt över människors liv och kyrkans normer och tankesätt genomsyrar hela samhället.

Livet på jorden ses enbart som uppvärmning innan det eviga livet på andra sidan graven.

Och för att komma till paradiset är man tvungen att blint lyda kyrkans regler.

Men när vi är framme vid 1500-talet kommer även den enande romersk-katolska kyrkan att splittras.

För med många följare kommer många nya idéer.

Katolska kyrkan själv är ganska korrumperad bitvis och påvedömet har också interna slitningar.

Det kommer nya moderna teologier som också är influerade av renässansidéer där människan, där individen står i centrum på ett helt annat sätt.

En som har sådana nya idéer är den här personen, Martin Luther.

Här ser vi honom lite casual stå och bränna böcker.

Han och andra protestanter protesterar nu mot hur den katolska kyrkan har blivit ett sånt centrum för makt och välstånd.

Det var väl ändå inte det Jesus predikade om.

En av de saker som de kritiserar är att förmögna kan gottgöra sina synder genom att köpa så kallade avlatsbrev.

Har man pengar kan man göra i princip vad syndigt som helst och sen köpa botgörelse från kyrkan.

Här fann Martin Luther stöd i sin kritik i Romarbrevet av vår vän Paulus.

Och härifrån utvecklas också den tanke som kommer vara helt central för Martin Luther att individens frälsning är inte beroende av några instanser utanför relationen mellan människa och Gud.

Även om många såg kopplingen till Jesus budskap i Martin Luthers kritik.

Fanns det andra anledningar för kungar och styrande att hoppa ut på den gren som nu protestantismen bryter ut från kristendomsträdet.

Dels slapp de betala skatt till påven i Rom och dels kunde de också förstärka sitt eget envälde och regera i kraft av Guds nåde.

Även om det var i Europa som kristendomen växte sig stark är det idag en kyrka som är mer dominant utanför Europas gränser.

Men den spreds ofta dit på ett mindre smickrande sätt.

Under 14 och 1500-talet så hade man ju genom olika typer av upptäckter upptäckt att det fanns en värld utanför Europa och man gjorde anspråk på att liksom lägga beslag på de områdena.

Och man reste liksom till för att erövra och då följde missionärerna med.

Hand i hand mer eller mindre med kolonialmakterna då.

Kolonisatörerna och imperialisterna använder sig av kristendomen som en del i projektet att så att säga civilisera befolkningen i många av de länder som de la under sig.

Så såg det ut i Sydamerika, Asien och Afrika.

Men när länderna så småningom frigör sig är inte religion något man river upp.

Det var ju en del som tänkte att när de här länderna sen bryter sig loss från kolonialmakterna i väst på 60-talet och så där.

Att man också skulle bryta med kristendomen.

Men så blev det inte.

Idag kan man inte säga längre att kristendomen är en västlig religion eller som hör till den västeuropeiska kultursfären.

Utan det är framförallt en religion i Sydamerika, Afrika och Asien.

Men är man världens största religion med kyrkor och troende i hela världen så är det kanske inte så konstigt att det uppstår nya tolkningar och versioner.

Förutom de två stora splittringarna har kristendomen blommat ut i en mängd olika förgreningar.

Det finns baptiströrelsen och den evangeliska kyrkan som är stor i USA.

Och den kristna kyrka som växer mest globalt just nu är pingströrelsen.

Det som har uppstått då är en rik flora av alla möjliga typer av kyrkor.

Och inte så mycket som det har varit tidigare två eller tre huvudvarianter.

På ett sätt så påminner dagens kristendom mycket mer om hur det såg ut de första århundradena.

Mer än en väldigt så mångfald så att på ett sätt har historien återvänt till hur det var i början.

Men istället för att fråga sig vad som skiljer alla dessa kyrkor åt kan man också fråga sig vad som förenar dem.

Vad binder samman alla två miljarder kristna?

Det är väldigt svårt att tala om kristendomen som en enhet.

Men den grundläggande teologin och den grundläggande idén om att människans frälsning sker genom Jesus.

Den är lika överallt genom historien.

Det absolut viktigaste inom kristendomen för mig, det är att odla en god, en positiv livskänsla.

Jag tror att vår värld behöver positiv kraft.

Och det har kristendomen betonat i 2000 år.